Storspoven är världens största vadare. Den har
långa ben och en lång näbb som böjer av nedåt. Honorna har ofta
urskiljbart längre näbb. Storspoven är ungefär 50-55 cm lång,
och har ett vingspann på omkring 100 cm. Den är brungråspräcklig
med en smal vit triangel från stjärtens bas upp på ryggen.
Dess karaktäristiska starka rytmiskt drillande sång som börjar
med några ödsliga och dystra toner är ett välkänt läte i det
svenska sommarlandskapet. Dess lockläte är en stark uppåtkrökt
vissling även den med en ödslig klang.
Storspoven häckar över hela Sverige förutom i fjälltrakten. Den
upptogs som missgynnad på rödlistan över hotade arter på grund
av populationens minskning. |
Storspoven är ganska skygg för människan.
Bortsett från häckningssäsongen är den mycket social och ses
ofta tillsammans med flera individer. Storspoven ses ofta högre
upp på åkrar och fält än många av de andra vadarna.
Boet är en enkel tillplattad yta på taiga, äng eller liknande
plats och rymmer normalt 3-6 ägg. Ruvningstiden är ungefär en
månad.
Storspoven födosöker främst genom att med sin långa krökta näbb
leta i mjuka lerbottnar efter ryggradslösa djur. Näbben fungerar
utmärkt för att plocka upp sandmaskar ur deras u-formade bo.
Storspoven kan också vid tillfälle plocka krabbor och
daggmaskar. |
