|
Sparvhök förekommer över ett stort område som
sträcker sig från nordvästra Afrika till stora delar av det
tempererade och subtropiska Eurasien. De populationer som häckar
i de kallare regionerna är flyttfåglar, vissa flyttar så långt
söderut som till östra Ekvatorialafrika och Indien. De södra
populationerna är stannfåglar eller gör kortare förflyttningar,
exempelvis i höjdled. Juvenilerna påbörjar flyttningen tidigare
än de adulta och juvenila honor flyttar före juvenila hanar.
Sparvhöken är en av huvudpredatorerna för mindre
fåglar i skogsmark. Under födosök kan den tillryggalägga 2–3 km
per dag. Den flyger ovanför trädnivån mest vid spelflykt, för
att bevaka sitt revir och vid längre förflyttningar. Den jagar
genom överraskningsattacker där den utnyttjar häckar,
trädridåer, buskage och liknande skydd. Den gömmer sig och
väntar på att fåglar ska komma nära. När ett byte är
tillräckligt nära, flyger den ut snabbt och lågt. En jakt kan
uppstå, då sparvhöken till och med kan vända sig upp och ned för
att fånga bytet underifrån, eller förfölja sitt byte till fots
under vegetation. Den kan också störtdyka ned på sitt byte från
hög höjd.
Adulta hanar dödar regelbundet fåglar som väger upp till 40 gram
och ibland ända upp till 120 gram. Honor i sin tur kan ta byten
på upp till 500 gram eller mer. De arter som främst fångas är de
vars levnadssätt gör dem till enkla byten. Hanar tar främst
mesar, finkar, sparvar och fältsparvar. Honor tar ofta trastar
och starar. Större byten som duvor och skator dör inte alltid
med en gång men avlider när sparvhöken sliter loss fjädrar och
kött. |
Sparvhöken häckar i frodiga, större skogsområden,
ofta med barrskog eller blandskog. Den föredrar en skogstyp som
inte är för tätt och inte för gles. Den placerar ofta sitt bo i
en grenklyka, ofta nära stammen där två eller tre grenar börjar,
på en lägre sittande horisontell gren, eller närmre toppen i en
högre buske. Den föredrar att placera sitt bo i barrträd. Den
bygger ett nytt bo varje år, där hanen gör merparten av jobbet.
Det placerar i närheten av förra årets bo och ibland används ett
gammalt ringduvebo som grund. Den använder lösa grenar, upp till
60 cm långa, och boet har en medeldiameter på 60 cm. När äggen
är lagda, fodras redet med ett extra lager av pinnar och bark.
Den lägger en kull per häckningssäsong som består av fyra till
fem ägg. Ägget mäter 40 x 32 mm och väger 22,5 gram, där skalet
utgör 8 %. Äggen läggs oftast på morgonen, med en frekvens av
2-3 dagar emellan. Om en kull förloras, kan de lägga upp till
två extra kullar som dock alltid är mindre än förstakullen.
Äggen ruvas i genomsnitt 33 dagar. Ungarna kläcks duniga, är
bostannare och blir flygga efter 27-31 dagar. Det är honan
som tar hand om ungarna under de första 8–14 dagarna i livet och
även därefter vid dåligt väder. Hanen hämtar föda, upp till sex
byten om dagen, den första veckan, vilket ökar till åtta under
vecka tre, och tio per dag under sista veckan i boet. Mot slutet
hämtar även honan mat. Efter 24–28 dagar efter kläckning börjar
ungarna att sätta sig på grenar i närheten av boet, men de
fortsätter att vara beroende av sina föräldrar 28–30 dagar efter
att de blivit flygdugliga. |
