Skräntärna


Skräntärna vid Kalmar dämme april 2017

Skräntärnan är den största tärnan. Längden varierar från 47 till 54 centimeter med ett vingspann på upp till 1,4 meter. Den kan väga från 575 till 775 gram. Kroppsbyggnaden är grov och trutlik med grovt huvud, till skillnad från andra tärnarter.

Den adulta fågeln har en lång, kraftig och korallröd näbb med svart spets, svart hjässa och vit nacke. Stjärten är vit, kort och lätt kluven. Vingarnas ovansidor är ljusgrå, medan handpennorna är mörkare undertill och kan sett från ovan visa ett trekantigt fält på vingspetsen. Vingundersidorna är ljusa med mörka spetsar. Tarsen är svart och lång jämfört med andra tärnors. Skräntärnan kan bli mycket gammal; den högsta dokumenterade åldern för en skräntärna är 30 år. Medelåldern är uppskattad till 12 år.

Skräntärnans repertoar utgörs av några karaktäristiska barska, något hägerliknande kraxande läten. När föräldrar, ungar och gamla fåglar möts hörs ett utdraget ra-ra-ra-ratschau. Detta sker i samband med en bugning på marken eller i luften. Fåglarna lockar i flykten med ett ljudligt, djupt skrovligt kree-ark!. Skärgårdsbor brukar säga att den ropar Kraakatau!, vilket rätt väl beskriver lätet. Vid fara låter skräntärnan höra ett upprepat rara-ra, och den attackerar andra tärnor med ett skrarpt graap. Ungfåglarnas tiggläte består av ett genomträngande kli-vi, eller iih.

Skräntärnan häckar i stora kolonier på upp till cirka 200 par, eller sällsynt med 2–3 samhäckande par. Cirka 90% lever i kolonier, medan merparten av de resterande paren häckar solitärt. De flesta fåglar börjar häcka vid tre års ålder, men några väntar med att göra sitt första häckningsförsök i ytterligare tre år.

Skräntärnan häckar inte sällan med andra arter i underordningen Lari såsom trutar, fiskmåsar och kustlabbar, men det medför olika risker för häckningsresultatet. Kustlabbar brukar till exempel, trogna sitt artbeteende, försöka stjäla skräntärnornas fångster när skräntärnan anländer till boplatsen med föda i näbben och signalerar med läten och dykningar.

Skräntärnan brukar dock som en relativt robust fågel ha en viss framgång i försvaret av sin fångst, och blir alltmer beslutsam att behålla fisken ju närmare skräntärnesamhället kustlabben kommer. Somliga måsfåglar kan också angripa skräntärnans ungar, vilket påverkar häckningen negativt.

Skräntärnan kan under sin häckningsperiod vara mycket känslig. Ibland händer det att ett helt skräntärnesamhälle lämnar häckplatsen och flyttar långt ifrån den ursprungliga platsen. När en individ väl har etablerat sig på boplatsen är den stationär livet ut, om inte kolonin bryter upp. Flera efterföljande generationer av ensamhäckande par kan välja samma plats att häcka på under en period om flera hundra år.

Föräldraindividerna övervintrar inte tillsammans utan möts först på våren vid häckplatsen. Hanen och honan är ofta lika gamla och häckar ofta flera år i rad. Paren håller ihop under en lång period, om en individ omkommer sker vanligtvis en ny parbildning. I kolonier ligger skräntärnebona mellan 0,7 och 4 meter från närmaste granne.

Copyright© 2017 - bizon.se