| Sånglärkan är på ovansidan
gråbrunspräcklig med ljusa fjäderkanter. Halsen och bröstet är
vita, med gul anstrykning och täta, svartaktiga fläckar som
slutar tvärt mot den ostreckade buken som är vit med svagare
gul anstrykning. Ovansidan av vingpennorna är svartaktiga med
rödbruna kanter och ovansidan av vingen har en vitaktig
bakkant, medan undersidan av vingen är gråvit. Stjärten är
trefägad: de yttersta pennorna är i olika grad vita, sedan
följer svarta pennor medan de mellersta pennparen är
brunaktiga.
Lärkan mäter 16-18 centimeter på längden,
har ett vingspann på 30-36 centimeter och väger 33-45 gram.
Sånglärkan framför sin drillande sång under spelflykt då
lärkan ryttlar högt upp i luften för att långsamt sänka sig
ned mot marken. Denna lärka häckar allmänt ända upp i
Lappland. Dess främsta häckningsbiotop är klövervallar och
gräsängar vilket gör att den blir mer sällsynt norr om
odlingsgränsen. |
Sånglärkan anländer ofta till Sverige redan i februari-mars. I
september-november flyttar de i Sverige häckande sånglärkorna
till Västeuropa. Ett fåtal övervintrar dock i södra Sverige.
Sedan 1940- och 50-talet har lärkan minskat i Sverige. I 2010
års rödlista upptogs den som nära hotad. Sånglärkan häckar på
åkrar, slätter, hedar och stäpp och är i stora delar av sin
utbredning starkt knuten till kulturlandskapet. Den livnär sig
på insekter och frön. Den äldsta individ som åldersbestämts
med hjälp av ringmärkning var drygt 10 år.
Sånglärkan bygger sitt bo av gräs på marken, och honan lägger
3-6 ägg som kläcks efter runt 11 dygn. Äggen har en grågrön
botten och är täckta av bruna fläckar. Honan ruvar äggen
ensam. Ungarna lämnar boet ännu ej flygga efter tio dagar.
Sånglärkan lägger vanligen två kullar per år. Tidigare har den
i hela Sverige ofta bara kallats för lärka. |
