Krickan är en liten and med en längd på 34 - 38
cm och ett vingspann på 53 - 59 cm och detta gör den till den
minsta simanden i Sverige. Vingspegelns översida är hos båda
könen grön och undersidan svart. Hannen bär beroende på årstid
två olika fjäderdräkter. Från hösten fram till ruggningen i juni
är dess huvud och hals rödbruna. Längs huvudets sida finns ett
mörkgrönt band. Framrygg, hals och sidor är spräckliga av svart
och vitt. Hannen har en brungrå rygg och övergump och en vit
undergump. Efter ruggningen liknar den honan. Honan är ovan
brunsvart med rostbruna fjäderkanter och på undersidan brungul
med mörka fläckar.
I flykten kan de snabba flockarna med krickor påminna om vadare
trots sina korta ben, och på land är den, i jämförelse med många
andra änder, ganska snabb och lättrörlig. Hanen har ett
karakteristiskt upprepande visslande läte som hörs på våren utan
uppehåll och som kan beskrivas som kriick.
Krickan är mycket social utanför häckningssäsongen och kan bilda
stora flockar. Under häckningen förekommer den vanligtvis i
skyddade våtmarker med enstaka högre vegetation, som taigans
mossar eller mindre sjöar eller dammar med större vassområden.
Vintertid uppträder den ofta i brackvatten eller i skyddade
vikar eller laguner utmed kusten. Den födosöker genom att snappa
föda i närheten av ytan eller genom att tippa kroppen framåt så
att den når bottnen med näbben där den betar vegetation. Den kan
också mer sällsynt dyka för att nå föda. |
Under häckningsperioden lever den främst av
vattenlevande insekter, som kräftdjur och dess larver, blötdjur
och maskar. Vintertid lever den istället främst vegetation som
frön, vattenväxter olika sorters gräs, som starrgräs. Krickan är
dagaktiv under häckningssäsongen medan den främst födosöker i
skymningen eller till och med nattetid under vintern.
Parbildningen sker i vinterkvarteret och de når häckningsområdet
tillsammans i början av mars. Häckningen påbörjas några veckor
senare men inte förrän i maj i det nordligaste
häckningsområdena. Boet består av en fördjupning i marken som
fodras med torra löv och dun, och placeras väl skyddat i tät
vegetation i närheten av vatten. Hanen lämnar honan så fort hon
påbörjat att lägga äggen och flyttar en längre eller kortare
sträcka till specifika sjöar där han slår följe med andra hanar
för att rugga till eklipsdräkt.
Hanarna flyttar vanligtvis separat och möter ofta
sin avkomma först i vinterkvarteret. Honan lägger vanligtvis
8-11 grönaktiga ägg men kullar med 5-16 ägg har observerats, och
äggen ruvas i 21–23 dagar. Ungarna lämnar boet snart efter att
de kläckt och tas om hand av mamman i 25–30 dagar, tills de är
flygfärdiga. Efter första vintern ruggar första årets fåglar
till sin adulta fjäderdräkt. |
