|
Tillsammans med lövsångaren är bofinken
Sveriges vanligaste fågelart. Bofinken är ofta en ganska orädd
fågel. Från mars månad sjunger den högt och genomträngande med
sin omisskännliga slutmelodi, ungefär som
tsitsitsitsjatsjatsoritiu-tsip eller tsiptsiptsip.
I olika områden förekommer olika läten,
så kallade regionala dialekter. Unga fåglar lär sig att sjunga
under den första våren genom att härma sina artfränder. De
melodier som de lär sig på det sättet sjunger de sedan under
resten av livet. |
Hanarna tävlar med
varandra i sång, och kämpar även undantagsvis med både näbb
och klor för att lösa revirtvister. Bofinkhonan lägger
vanligtvis två kullar om året men under varma somrar
förekommer det att de lägger än fler kullar. Honan lägger 3–6
ljusbruna eller blåaktigt vita ägg per kull. Vid fara döljer
sig honan i redet genom att huka sig så djupt som möjligt.
Äggen ruvas i tretton till fjorton dagar av honan. Efter att
äggen kläckts utfodras ungarna av båda föräldrarna.
Läte |
